Sara Boberg

Den dagen kan komma, då min kropp ligger vit på ett lakan på ett sjukhus och läkarna fastställer att min hjärna inte längre fungerar. Ge då mina ögon till en man som aldrig sett en soluppgång eller kärleken i en kvinnas ögon. Ge mitt hjärta till någon vars eget hjärta bara givit honom ändlösa dagar av smärta. Ge mitt blod till tonåringen som drogs fram ur bilvraket så att han får uppleva och se sina barn leka. Ge mina njurar till en människa vars liv, vecka efter vecka, är beroende av en maskin. Ta mina ben, varje muskelfiber och varje nerv ur min kropp och finn en metod som gör det möjligt för ett invalidiserat barn att gå. Utforska varje skrymsle, ta mina celler om så behövs och odla dom så att en stum pojke kan heja på sitt favoritlag och en döv flicka kan höra regnet smattra. Bränn det som blir kvar av mig och sprid askan för vinden. Om ni måste begrava något, begrav då mina fel, mina misstag, mina svagheter och fördomar.


Jag vill inte ha nån som jag kan leva med...
Jag vill ha nån jag inte kan leva utan...