Sara Boberg

Ett tag sen sist, som vanligt... har inte haft så mycket att skriva om, som vanligt...

"Jag behöver dig, kom hit och rör om.. Jag behöver nått att skriva om.."

Nu är rättegången i fokus både i Norge och Sverige, och kanske till och med i övriga Europa.. Har hört flera tankegångar kring Anders Behring Breivik, och det är många som inte tycker om han, och det förstår jag, jag är inte en av dom som hatar han, men jag är inte en av dom som tycker om han heller, jag är neutral. När ett sådant hemskt och avskyvärt brott har begåtts mot mänskligheten, och så många människor, så får man inte glömma bort att vara neutral. Jag ser inte personen bakom brottet som sådan, man får lov att fokusera på brottet separat från personen bakom det, då går det att vara neutral. Jag hatar inte Breivik som person, jag hatar brottet han har begått.

Rättegången är något spm behövs, inte nödvändigtvis för att klargöra huruvida om han är skyldig eller inte, det är inte det som rättegången handlar om, för skyldig, det är han. Rättegången är mer för att de drabbade familjerna ska få upprättning, och ett avslut. Rättegången är till för att Breivik ska få berätta om vad som hänt, och så att man får veta motivena bakom dåden. Den är även för att Norge som land ska få ett avslut, och för att Norge är ett demokratiskt och rättvist land, och i alla demokratiska rättvisa länder ska alla som har begått brott få en rättvis och demokratisk rättegång, oavsett vilket brott eller hur många brott man har gjort, men rättegången handlar inte om skuld, för han har redan erkänt sig skyldig till alla mord, och brotten han har begått.

Har en massa flera tankar kring det, men har hunnit tappa bort några under tiden jag har skrivit..



http://www.dn.se/nyheter/varlden/breivik-rattegangens-andra-vecka-inleds

http://www.dn.se/nyheter/varlden/ylva-brune-vi-har-rasistiska-tankestrukturer

Har hunnit med att skaffa kille, vilket jag inte har skrivit så mycket om.. vi har varit tillsammans sen ungefär förra julen... och vi har varit förlovade i en månad, idag.. Att tiden går så fort... En bild på ringarna dyker väll upp nångång, annars går det att se på facebook annars...

har varit i skolan idag igen.. idag har vi pratat om te hela dagen, eller iallafall halva, typ temperatur på vattnet när man ska göra te, olika sorter te, hur länge teet ska dra i koppen, och sånt... så har vi pratat om medborgarinlägget som vi har skickat till mora kommun... det som är lite roligt med medborgarförslaget är att näringslivskontoret på orsa kommun har hört av sig om det, och inte mora kommun, så näringslivskontoret kommer till skolan och ska prata om det imorrn.. så hoppas att det leder till nått jobb..

har inte skrivit på år och dar... har helt enkelt inte haft inspiration... men men... har hänt en del, men det är en hel del, så då får man skriva till döddagar om man ska skriva om allt...

så nu sitter jag i skolbänken igen och läser service, med inriktning mot hotell och restaurang, och handel... har en del på gång på jobbfronten, så får se om det leder nånstans... hade varit kul att få återuppbygga landsbygden igen...

vet inte riktigt vad jag ska skriva mer den här gången, så återstår det att se när jag kommer på att jag ska skriva igen...

håller på att få panik, och är ambivalent som fan...

har säkert 4-5 stycken killar som är kär i mig, och jag vet inte vad jag ska göra, fick en kärleksförklaring alldeles nyss på chatten på FB... det räcker med den jag har... jag vet att jag har ändrat status till singel på FB, men det är en gråzon just nu... vet inte riktigt var vi står just nu... men vi älskar varandra, jag älskar då han av hela mitt hjärta, och av hela min själ, och är upp över öronen kär i han... vi har det tufft nu, men min kärlek till han är oförändrad...

sen är det säkert 3-4 stycken bara den här veckan som tror att jag är gravid, fast jag inte är det... har bara mått illa på morgornarna, det betyder inte att jag är med barn...

håller på att byta jobb oxå för den delen, för att förhållandet ska fungera bättre, så att jag får bättre arbetstider bland annat...

ojojoj, va det har hänt grejer sen sist.... eftersom det ekar i den här bloggen så är det ofrånkomligt att det händer grejer mellan varven...

har skaffat kille, och vi är jättekära... har ingen bild på han än, och tänker nog inte lägga upp en bild på länge...


ska snart gå till jobbet... och efter jobbet ska jag nog hem till älsklingen.... älskar han verkligen...

sitter i soffan med bärbara och dricker en kopp kaffe...

när kaffet är uppdrucket bär det av till skolan för lite datakunskap, och Information & layout, och matte.. så skoldagen är inte speciellt lång, 9-13,30 det kan jag leva med...

sen efter skolan blir det jobb, 14-22..... i helgen blir det oxå jobb, 10,30-22 både lördag och söndag...

här ekar det... har inte blivit nått inlägg på 2 månader... hela sommaren har gått... har inte hänt så mycket i sommar... har inte haft inspiration att skriva heller, för den delen...

har börjat läsa en termin på komvux och läser upp lite fler gymnasiebetyg... så det ska bli kul, läser heltid den här terminen oxå...

så har jag även fått praktik på en av pizzeriorna här i byn... jag tycker det är jätteroligt på jobbet, och trivs med kollegan... stressigt ibland, och mindre stressigt ibland... började på praktiken i onsdags... har inte lärt mig att göra pizza än, tack och lov... men det kommer väll, än så länge har jag fått lära mig dom andra måltiderna...


Får se om jag får mer inspiration att skriva nått nu under hösten...

nu är det så här va, att Fröken Boberg måste lära sig att tänka efter innan hon säger eller gör något, annars kan det gå käpprätt... Jag har konstaterat att jag är väldigt bra på att göra impulsiva saker utan att tänka efter vad konsekvenserna av min dumdristighet kan bli...

1. Har en kille i Södra Tyskland som är kär i mig.. han verkar väll trevlig och så, men jag vet inte om jag är så väldigt intresserad... det är den språkliga barriären som sätter käppar i hjulen... Eftersom jag knappt med nöd och näppe kan göra mig förstådd på tyska...

2. Har av nån outgrundlig anledning tagit kontakt med den kille jag var kär i för 10 år sen, och nu har alla händelser kring det tagit en helt ny spännande vändning, och jag gillar det... Samtidigt vet jag inte om jag borde ha gjort det..

här i orsa och mora tog studenterna studenten förra veckan... och idag var det dags för min ÄLDSTA kusins YNGSTA dotter att ta studenten... jag tycker det är kul att dom tar studenten, men jag får bara mer åldersångest... snart står det inte på innan man är gammal... jag känner mig bara äldre av att dom som är yngre än mig snart är äldre än mig (det är teoretiskt inte möjligt, men det känns som det)... var 3 år sen jag tog studenten, vart tusan tar tiden vägen? var ju igår jag tog studenten känns det som... var 3 månader sen lillbrorsan blev 20, vad har jag missat, han kan inte vara 20, han är bara 10 i min värld... blir nästan mer deprimerad av att ha kusinbarn som är äldre än jag är.. man blir så liten på jorden, samtidigt som man bara känner sig äldre och äldre.. jag får inte ångesten från att jag själv blir äldre, utan av att folk runtomkring mig blir äldre, isynnerhet dom som är yngre än jag är..

vart tar tiden vägen?

what is love? it is when someone BREAKS your heart into thousand pieces.. but the most amazing thing is that YOU still LOVE that person with every broken piece..

Tänkte lägga upp lite bilder från när jag var på båttur med bonnläppen från Bonäs i fredags... fort som fan gick det emellanåt... tog lite bilder när jag var på land och på båten... Alla bilder är klickbara... bilderna är inte i kronologisk ordning heller, för den delen...

           

Grunnar på en ny bloggdesign, och att göra den själv... men vet inte riktigt hur jag ska utforma den... får fundera på det en stund... det är lite bökigt att göra den snygg när man inte har photoshop, men jag begriper mig inte på progammet alls ändå, så det gör varken till eller från i mitt fall...

om det är nån som har nått tips om färger eller tema eller nått så är det bara att skicka nån kommentar, eller ett mail eller nått...

dom banorna jag tänker i är nått somrigt, men INGA BLOMMOR! Jag hatar blommor...



som ni kanske har sett så har jag lagt in statusuppdateringarna på facebook här på sidan... iochmed det så syns uppdateringar och sånt, även fast jag inte skriver varje dag... och ni som inte har mig på kontaktlistan på facebook får gärna adda mig på facebook, om ni vill, vill säga... hade varit kul att se hur många av mina läsare som har facebook men inte har mig på kontaktlistan...

har inte så mycket att skriva om den här gången... har som vanligt ingen inspiration...

Har bestämt mig för att göra slut med killen, det visade sig att han verkligen hade varit otrogen, inte bara med en tjej, utan med flera... visserligen vet jag bara vem en av dom tjejerna är.. och jag tycker det känns bättre att veta vem det är, än att inte veta nått alls... sen är det ju alla dessa andra tjejer som jag inte vet vilka dom är..

jag klarade inte av att stå ut med han mer... jag orkar inte med nån kille som är otrogen.. man ska inte behöva stå ut med vafan som helst... han är inte värd min tid längre.. jag har bara tänkt hämta mina grejer som ligger i hans lägenhet, sen skiter jag i han helt, då bryter jag kontakten helt.. synd bara att han var så snygg.. men det var väll för intet att jag sagt att jag inte skulle falla för nån ifrån orsa.. föll för allt jag alltid sagt att jag inte skulle falla för, och nu fick man för den tabben.. jajja...

En månad in i förhållandet, och det är redan i gungning... den första smällen... trubbel i paradiset.. kärt barn har många namn... vet inte riktigt om jag klarar av den här krisen... jag MÅSTE klara av det, om det leder mot den väg som jag vill, eller om det blir motsatsen, det vette tusan.. men nu känns det inte roligt med den här krisen... har fått höra rykten som inte direkt gjorde mig glad precis, har fått höra rykten om att killen ska ha varit otrogen, och sånt är inte roligt att höra... men dom som har hävdat att han har varit det, deras bevis har jag lyckats knäcka.. däremot kan killens beteende ifrågasättas efter att jag konfronterade han om rykterna, efter att jag frågade om dom stämde.. han nekar, men hans beteende säger en hel del annat, dom säger att han har gjort nått, men jag kan inte komma på vad, eller med vem.. frågan är väll om jag vill veta.. men å andra sidan, så vill jag veta, för jag vill inte vara ovetande om en sån sak, om jag sen väljer att fortsätta förhållandet... jag vet inte riktigt hur jag ska göra.. Men det var inte helt oväntat att det skulle bli ett kort förhållande, men eftersom jag verkligen är kär, och har väldigt starka känslor för han, så känns det jobbigt... Det var inte helt oväntat att det skulle bli kortvarigt, för det är cirka 22-23 års åldersskillnad.. men det är inte roligt när det händer, när det sker på ett sånt sätt... men jag får se hur jag ska göra, har inte bestämt mig än... ska jag eller ska jag inte bryta kontakten, men jag vet inte om jag klarar av nått utav det... eftersom det har varit så kortvarigt så klarar jag säkert av att bryta, men eftersom det har varit så intensivt, och jag har fått så starka känslor, så kan det bli svårt... är lite rädd för hur jag själv kommer att reagera... om rykterna stämmer eller inte... jag vet inte själv om jag ska tro på rykterna eller inte, rykterna i sig tror jag inte på, men jag vet inte om jag ska tro på killen heller, han nekar förvisso, men eftersom han inte ha klarat av att se mig i ögonen och förklara var rykterna kommer ifrån och varför, och inte har mod att svara när jag smsar och ringer, och inte ens dyker upp när man har bestämt att man ska diskutera situationen, då blir jag frustrerad och irriterad, vet inte riktigt hur jag ska tolka det... samtidigt som jag vill tro att han inte har gjort nått, så är hans beteende så motsägelsefullt... så tills dess att han klarar av att se mig i ögonen och säga att han inte har gjort nått så tvekar jag...

Vad gör man när den enda som kan få en att sluta gråta, är samma person som har fått en att gråta från första början?









Vill bara påpeka att jag verkligen hatar rykten...

Rykten är sånt man älskar att hata, eller om det är så att man hatar att älska dom, vad vet jag..

Jag älskar att höra rykten, men jag hatar sånna som sprider rykten, det är en sån där tvetydig känsla, och dubbelmoral i det.. som sagt, älskar att få höra rykten, men sprider dom aldrig själv, jag kan visserligen säga något om nån, men när jag gör det så är det i positiv bemärkelse, och på ett sånt sätt att folk får skaffa sig en egen åsikt om personen...

tyvärr bor man på en sån liten ort att rykten sprids fortare än man hinner blinka... på 3 dagar så kan man få höra rykterna ett flertal gånger... fick höra ett rykte igår om mig och min kille, jag fick visserligen höra i helgen vad min kille hade sagt till sin släkt om vårat förhållande, så nu verkar det ha gått runt hela byn, så nu fick jag höra det igen, av en helt annan person, som egentligen inte har med saken att göra, men jag har nämnt till henne vad jag och han har pratat igenom.. tydligen så har jag inbillat mig saker, men så är inte fallet...

det jag kan älska med rykten (när dom handlar om mig själv) är att man kan få höra en massa roligt som man tydligen ska ha gjort eller sagt, eller vad det nu än är, så stämmer det inte alls... det är som att folk vet mer om en, än vad man själv gör...

det är nog därför, när jag hör rykten, som jag frågar personen i fråga om det stämmer eller inte... så att personen i fråga får en chans att förklara hur det egentligen ligger till och att personen får höra ryktet...

Jag har på nått vis lärt mig att hantera rykten nu när jag bor här i orsa, så länge dom handlar om bara mig, handlar rykterna om bara mig, då tar jag det med en klackspark, och bryr mig inte så mycket.. men så fort folk börjar blanda in min släkt och mina vänner eller skvallrar om mina vänner, då blir jag förbannad, då kan jag bli helt vansinnig, för jag tolererar inte att det skvallras om släkt och vänner, då konfronterar jag personerna som har spridit rykterna, tills jag har kommit till botten med vart dom har kommit ifrån och varför dom har uppstått..

Livet blir aldrig som man har tänkt sig, har jag fått lära mig nu, men jag är nöjd med allt som har skett dom senaste veckorna ändå, man får inte alltid som man vill, och man får lära sig av situationen och gå vidare. Det jag har upplevt och lärt mig dom senaste veckorna skulle jag inte byta bort mot allt i världen.

Att jag nu har blivit kär, det var iofs inte helt oväntat i sig. men att jag skulle falla för nån så hårt, var däremot mer oväntat. jag hade själv aldrig räknat med att falla för nån som har flera av dom karaktärsämnen som jag alltid har sagt att jag aldrig kommer falla för, iofs har dom sakerna varit småsaker som man kan ha gjort något åt (vissa av dom, men långt i från alla), har alltid sagt att jag inte ska falla för nån som röker, iochmed att jag är allergisk mot cigarettrök, jag får allvarliga andningssvårigheter så fort nån har rökt i närheten. så har jag sagt att jag inte kommer falla för nån när det är en påtagligt stor åldersskillnad, men det kan jag inte säga nu när jag har fallit för nån som är äldre än mig. så har jag även sagt att jag inte ska falla för nån som har barn i min egen ålder, men det sket sig oxå. så vissa saker kan man inte göra något åt, och dom sakerna bekommer inte mig nånting när jag börjar tänka efter. dom sakerna står jag faktiskt ut med.. rökningen kan man göra något åt, men inte resten, och mig gör det inte nånting att resterna av smådetaljerna är där.

man får inte alltid som man vill, ingenting blir nånsin som man tänkt sig, och det är iofs bra. och jag är glad över att situationen har blivit som den har blivit, att jag sen har fallit så hårt som jag har är bara en fördel i situationen.