Sara Boberg

Som en blomma börjar vintern,

Och som en eld där det isande vind är,

Som en docka, som ingen längre tycker om,

Jag känner mig ibland som dag.

Då ser jag allt folk, där över våran existens.

Och hör skriket från fågeln i skyn.

Jag sjunger ut min rädsla i min mörka melodi.

Och hoppas, att inget händer.

Lite fred och lite solsken,

På den här jorden, som vi är födda.

Lite fred och lite glädje,

Ja lite värme, ja det önskar jag mig.

Lite fred och lite drömmar,

Och att människorna inte så ofta gråter,

Lite fred och lite kärlek,

Det hoppas jag att jag aldrig förlorar igen.

Jag vet att mina texter inte ändras mycket.

Jag är bara en flicka, som säger vad jag känner.

Själv är jag hjälplös, som en fågel i skyn,

Jag har en känsla av att en storm tar vid.

Lite fred och lite solsken

På den här jorden som vi är födda.

Lite Fred och lite glädje,

Ja, lite värme, ja, det önskar jag mig.

Lite fred och lite drömmar,

Och att människor inte så ofta gråter.

Lite fred och lite kärlek,

Det hoppas jag att jag aldrig förlorar igen.

Sjung med mig, en liten sång,

Att vår värld lever i fred.

Sjung med mig, en liten sång,

Att vår värld lever i fred.