okej då...
det har varit lite dålig uppdatering på bloggen... men vafan... har inte haft nån större motivation att blogga... lusten att blogga försvann i samma veva som solen började dyka upp och våren kom....
var på företagarfrukost med pappa idag. det var faktiskt riktigt roligt på företagarfrukosten för omväxlings skull. frukosten är på olika ställen varje gång, och den här gången var det på det nyöppnade kaféet i orsa. brödbodens kafé. men jag kallar kaféet för bagar-malins kafé, för det är bagar-malin som äger kaféet. det var faktiskt mysigt där, den stilen på ett kafé som jag gillar. och hon bakar så gott bröd, så det är ett par extra plus i kanten. iallafall, så var det roligt den här gången, skrattade några gånger, det brukar jag inte göra på företagarfrukostarna. Ola, han som är chef för näringslivskontoret sjöng till och med en sång på slutet, som handlade om en fet fluga som blev överkörd. så skulle vi hämta lite virke innan vi åkte ut till nyänget igen, så kom bonnläppen i rondellen, så vi åkte tillbaka till KIG-bygg. och han var så brydd i sin mobil, han är så jäkla tafflig med den. han kunde inte begripa varför det var jag som pratade på telefonsvararen på pappas telefon och inte pappa, så jag fick förklara för han tre gånger att det är mitt nummer som pappa lånar, så var bonnläppen så brydd över att jag lät som en fylle-kajja på telefonsvararen, och det gör jag INTE. var väl säkert 14, när jag pratade in det där på telefonsvararen. iallafall skulle han illustrera för mig hur jag lät på den där telefonsvararen, så han ringde till det numret, men pappa tryckte av det, så då gick det inte att höra telefonsvararen, så då ringde han igen, så svarar pappa i telefonen fast han står brevid och säger "hur vore det om du satte igång att arbeta istället för att leka med den där jäkla telefonen". jäklar vad jag skrattade, skrattade så jag höll på att kikna. och när vi väl var ute i nyänget så blev jag satt på att dra ur skruvar från nå träbitar som var in-kilade under staketet för att hålla staketet uppe, jäklar vilka problem jag hade att dra ur skruvarna. fick bända och slå dom fram och tillbaka för att kunna bryta av dom, men efter en stund gick det att använda hammaren och dra ut dom. på sista skruven hade jag sånna problem att jag tappade balansen när jag väl fick ur skruven att jag ramlade baklänges och hamnade raklång på rygg på marken, å ena sidan var det iallafall mjukt när jag landade, å andra sidan så var det blöt jord jag landade i, den var inte jätteblöt, men den var fuktig. så jag blev inte direkt skitig. men jag lyckas hela tiden göra illa mig, och jag vet inte hur, jag kan upptäcka sår eller blåsor eller blåmärken, och jag har ingen aning när eller var eller hur jag fick dom... jag märker inte när jag gör illa mig, sen får jag inte ont heller många gånger när jag gör illa mig... visserligen märker jag när jag skruvar eller sågar mig i fingrarna, men det är ren klumpighet, och då ser jag det på ett annat sätt...
nä, nu börjar jag bli trött... får se om jag går och lägger mig nu, eller om jag ser på en film först... får se när jag får lust att skriva nästa gång...
var på företagarfrukost med pappa idag. det var faktiskt riktigt roligt på företagarfrukosten för omväxlings skull. frukosten är på olika ställen varje gång, och den här gången var det på det nyöppnade kaféet i orsa. brödbodens kafé. men jag kallar kaféet för bagar-malins kafé, för det är bagar-malin som äger kaféet. det var faktiskt mysigt där, den stilen på ett kafé som jag gillar. och hon bakar så gott bröd, så det är ett par extra plus i kanten. iallafall, så var det roligt den här gången, skrattade några gånger, det brukar jag inte göra på företagarfrukostarna. Ola, han som är chef för näringslivskontoret sjöng till och med en sång på slutet, som handlade om en fet fluga som blev överkörd. så skulle vi hämta lite virke innan vi åkte ut till nyänget igen, så kom bonnläppen i rondellen, så vi åkte tillbaka till KIG-bygg. och han var så brydd i sin mobil, han är så jäkla tafflig med den. han kunde inte begripa varför det var jag som pratade på telefonsvararen på pappas telefon och inte pappa, så jag fick förklara för han tre gånger att det är mitt nummer som pappa lånar, så var bonnläppen så brydd över att jag lät som en fylle-kajja på telefonsvararen, och det gör jag INTE. var väl säkert 14, när jag pratade in det där på telefonsvararen. iallafall skulle han illustrera för mig hur jag lät på den där telefonsvararen, så han ringde till det numret, men pappa tryckte av det, så då gick det inte att höra telefonsvararen, så då ringde han igen, så svarar pappa i telefonen fast han står brevid och säger "hur vore det om du satte igång att arbeta istället för att leka med den där jäkla telefonen". jäklar vad jag skrattade, skrattade så jag höll på att kikna. och när vi väl var ute i nyänget så blev jag satt på att dra ur skruvar från nå träbitar som var in-kilade under staketet för att hålla staketet uppe, jäklar vilka problem jag hade att dra ur skruvarna. fick bända och slå dom fram och tillbaka för att kunna bryta av dom, men efter en stund gick det att använda hammaren och dra ut dom. på sista skruven hade jag sånna problem att jag tappade balansen när jag väl fick ur skruven att jag ramlade baklänges och hamnade raklång på rygg på marken, å ena sidan var det iallafall mjukt när jag landade, å andra sidan så var det blöt jord jag landade i, den var inte jätteblöt, men den var fuktig. så jag blev inte direkt skitig. men jag lyckas hela tiden göra illa mig, och jag vet inte hur, jag kan upptäcka sår eller blåsor eller blåmärken, och jag har ingen aning när eller var eller hur jag fick dom... jag märker inte när jag gör illa mig, sen får jag inte ont heller många gånger när jag gör illa mig... visserligen märker jag när jag skruvar eller sågar mig i fingrarna, men det är ren klumpighet, och då ser jag det på ett annat sätt...
nä, nu börjar jag bli trött... får se om jag går och lägger mig nu, eller om jag ser på en film först... får se när jag får lust att skriva nästa gång...
Kommentarer
Trackback
