Sara Boberg

är inte nått jag har så nått till övers för, inte när det kommer till att folk försöker para ihop mig med någon annan. å andra sidan kan jag tycka att det kan vara underhållande att försöka para ihop folk med nån annan. dubbelmoral så det dånar om'et jag vet. har varit med om flera gånger att folk försöker para ihop mig med nån annan, flera gånger med nån jag aldrig i mitt liv skulle kunna tänka mig. visserligen har det egentligen inte varit nått fel på killarna, men det har inte varit nån attraktion, ingen magi, det där lilla extra, den där magkänslan man får att, den här killen ska jag ha. den senaste killen som jag håller på att bli ihop-parad med, är nån jag vet vem det är, men jag har inte träffat han på nästan 10 år. folk förrändras på 10 år, och jag vet inte vad jag tycker om han idag, förr när jag gick i grundskolan, för vi gick på samma skola på britsarvsskolan, ändå från lågstadiet till högstadiet, men jag har inga minnen av han från högstadiet. sista minnet jag har av han är från när jag gick i 4:an och han gick i 5:an, vilket var från luciatåget. A ja, får se hur jag gör, om jag bestämmer mig för att träffa han, det var så länge sen, litar inte riktigt på min magkänsla heller i det här fallet, eftersom han värkar ha förrändrats sen vi gick i skolan, och jag vet inte hur mycket osv. och om jag bestämmer mig för att träffa han, om det blir innan eller efter jag flyttar ner till falun igen. så har han en tjej oxå för den delen, så får se hur jag gör..

jag vill inte vara det där andrahands-valet.. jag nöjer mig inte med bara "det duger", jag vill bli överväldigad..

Jag väljar faktiskt hellre att ha 30 minuter av underbart än ett helt liv av "det duger"...