Sara Boberg

Har nog inte varit helt övertygad innan på att spöken och andar och sånt finns, eller att det är nån anhörig som dött som vakar över en. men nu är jag definitivt övertygad. har nog sällan varit så övertygad om nått som nu. När jag åkte tåg i fredags, (JA, Jag åkte faktiskt tåg för omväxlings skull, fast jag är något oense med SJ och TIB för att dom är slöa med att skicka bokningsnummer), hur som helst så kände jag närvaron av farfar när jag åkte med tåget, farfar har ändå varit död i 7 år iallafall, kände närvaron så starkt att jag nästan kunde se han framför mig, kunde se, om det var i mitt inre, eller om det var verkligt, hans leende, och höra hur han skrattade, och höra han prata. då kände jag att jag kunde vara trygg, att han följde med och att jag kunde vara säker, att inget ont skulle hända, dit jag åkte, det är några få som vet vart jag åkte, men är inte så sugen på att skriva det i bloggen, men den upplevelsen på tåget, det var maffigt, magiskt. kunde höra farfar berätta en historia från när han körde tåg, eller om det var att jag hört den historien förut, men tänkte på den när jag satt där i tåget.