Sara Boberg

Ska flytta hemifrån nu under hösten. Har egentligen velat flytta hemifrån sen jag tog studenten och slutade gymnasiet. men nu när det verkligen blir av, och att jag nu står inför det faktum att jag ska flytta hemifrån så skrämmer det mig. Det som skrämmer mig mest praktiskt är nog hur man ska få ekonomin att gå ihop, eftersom jag inte har nått jobb. Hade jag haft ett jobb så hade jag nog inte varit lika nervös...

Men det jag är mest rädd för, och som skrämmer mig själv är nog det faktum att jag ska bo själv. hur i helskotta ska jag klara av det? jag klarar knappt av att vara ensam några dagar, ensam hemma klarar jag av, då vet jag iallafall att det är fler än jag som bor på adressen, och att personen är tvungen att komma hem tillslut. men att bo själv, att inte ha tryggheten i att ha någon att prata med när man har en dålig dag. att ha nån att ventilera sina tankar med. utan att behöva ringa till nån eller så. dom praktiska detaljerna i att bo själv är inget problem egentligen, som att tvätta och städa och laga mat och så, det är det att det blir tråkigt att göra allt det för sig själv. hur roligt är det egentligen att städa till exempel, när man bara städar åt sig själv, ingen som lägger märke till att du har ansträngt dig för att göra fint. eller att laga mat åt sig själv, det är ingen som är där (bortsett vid besök) som kan ge en komplimang för att maten är god, det är dessutom svårt att göra mat till sig själv tycker jag, när man är van vid att laga mat åt flera personer, så är det dessutom tråkigt att äta mat själv oxå vid slutet av dagen, det är ingen där som frågar hur dagen har varit.

Det är nog mest att jag är rädd för att vara ensam.. det som skrämmer mig oxå när jag ska flytta hemifrån, det blir då till nån lägenhet här i orsa till att börja med.. det som skrämmer mig är att jag kommer bli fast här i Orsa, utan möjligheter att ta mig härifrån, utan en sportslig chans att kunna ta mig till en annan ort för att söka jobb till exempel.. så finns det knappt nått jobb här i orsa, har man tur kan man få ett vikariat nånstans, och det är ingen säker inkomst precis.. det jag är rädd för mer är att jag kan komma att leva själv resten av mitt liv, att jag kanske aldrig ska kommer kunna hitta nån jag vill bo tillsammans med, eller nån som vill bo med mig, eller vara ihop med mig.. av erfarenhet så verkar jag ju inte direkt vara "flickvän"-material... antingen är killen livrädd för mig, eller bara vara vän med mig..

tror iofs inte att det är så många killar som skulle klara av att bo med mig.. bland annat med tanke på att jag i regel är rätt vimsig, fladdrig, tanklös, envis, slarvig och rastlös..