Sara Boberg

Såg på Jane Eyre idag igen. vart förälskad i filmen. eller om det var i Jane Eyres och Edward Rochesters relation jag blev förälskad i. Jag tror nog att man kan vara förälskad i en relation, att man kan önska att man har en precis likadan relation, även om relationen bara är i sagornas värld. även om min drömprins bara finns i sagor från Medeltiden, till exempel sagor som Kung Arthur och riddarna vid det runda bordet..

BJÖRN!!!
Jag kommer aldrig att glömma dig, så länge jag lever! Tror du inte att jag har någon själ bara för att jag är fattig? Inget hjärta? Då tar du fel! Min tid med dig har varit den lyckligaste i mitt liv! Mitt hjärta går i kras om jag måste lämna det. Jag har pratat pratat och skrattat, och lärt mig så mycket här! Jag har älskat varenda stund! Från alla kyssar till våra fantastiska samtal. Jag är din jämlike, och du har behandlar mig som sådan. Du har visat mig sann respekt. Och här har jag känt för första gången i mitt liv, att jag hör hemma. Tanken på att tvingas lämna allt... att aldrig mer få tala med dig eller att få se ditt ansikte igen... det är outhärdligt... Jag älskar dig, jag kommer alltid att göra det, men jag kommer att släppa taget om dig och gå vidare..



En annan grej som jag har funderat på. När man var liten så hade man sin hjälte i sagorna, vem det nu än var så hade man sina hjältar/hjälte. det som bekymrar mig nuförtiden är att vi sällan låter barn, våra egna, och barn runt omkring oss, växa upp till att bli sådana hjältar som vi drömde om som barn.




"I en evighet levde jag som om du inte fanns.
I alla drömmar var du ändå nära, så underbart nära.
Och jag trodde jag fann dig, men du va nån annanstans.
Och varje gång jag funnit nån så såg jag att drömmen inte va sann.

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig,
för jag trodde att du fanns och väntade mig.
Ja, alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött,
för att möta den vackraste mänska jag nånsin mött.

Det var enkelt och vackert, du sa att du väntat mig.
Jag kunde ana att det fanns en himmel på jorden, jag såg den.
Och du bad mig att leva mitt liv alltid nära dig.
Jag följde dina steg och allt jag någonsin drömt om fanns där för mig.

Det finns ingen som lockat mitt hjärta så underbart:
Med all din ömhet får du sorg och smärta att sakta försvinna.
Alla skuggor, allt mörker som förr var så uppenbart
det skingras och tillsammans ser vi ljuset som stiger med solens fart"